På sociala medier kommer och går trender snabbare än någonsin. Varje vecka sprids nya modeflugor som är ett "måste-ha" för tillfället, sk “mikrotrender”. Mikrotrender är en uppsnabbad process, medan traditionella modetrender vanligtvis varar några år, är mikrotrenders livslängd kortare, de blir populärare snabbare och lämnar sedan trendcykeln snabbare.

En mikrotrend kan vara en väldigt specifik detalj som till exempel: pälsmössa, fula pappasandaler, rutmönster eller tjocka plastringar. Det blir en stil som får ett eget namn som tex Russian bimbo core, Coastal grandmother, Creative chaos eller Avant apocalypse, som är superinne i några veckor innan det poppar upp något nytt och du vill inte längre ha de där fula pappasandalerna.

Mikrotrender är inte bara dåliga förstås, de kommer ur ett ständigt pågågende kreativt görande hos människor som kan vara fantastiskt härligt och produktivt. I bästa fall kan det också få den som sitter och scrollar bland dessa trender att gräva djupare i sin garderob och återupptäcka plagg som hen inte har burit på flera år. Eller kanske i hens föräldrars garderober? Eller så kanske det driver oss att börja handla second hand.

Det stora problemet är dock att dagens stora fastfashion-märken är snabba att haka på 

dessa trender. De har kapacitet att snabbt ta fram billiga polyesterversioner (alltså plast!) för att möta upp och erbjuda det som just nu efterfrågas. Det massproduceras plagg i väldigt dålig kvalitet och med extremt kort livslängd som skickas över hela världen. 

På så vis går också sociala medier och fast fashion-producenter hand i hand för att skruva upp takten på den nya ultrasnabba klädindustrin som har satt extra fart på allt som är dåligt med branschen.